Paranoian..

Som jag slåss med varenda dag över Monia tog någon form av toppnotering igår.

När jag hade kvällat hästarna, alltså gett kraftfoder och kontrollerat hur pass ”fölningsfärdig” Giovanna var så stod jag en stund vid Monias boxdörr och observerade när hon, än en gång, försökte äta ur krubban samtidigt som hon låg ner i boxen. Inte heller den här gången var det speciellt framgångsrikt. Jag stod där och tittade på henne i skenet av min pannlampa. Knäppa ponny tänkte jag för mig själv och insåg hur otroligt mycket jag kommer att sakna henne den dagen hon får gå till de evigt gröna ängarna, förmodligen alldeles för tidigt.

När jag står där, med bara ljuset från pannlampan, så noterar jag att Monia ser lite underlig ut vid hennes slida. När hon ligger ner så putar allting liksom ut lite där, inte som ett framfall, men det är inte indraget som hos många andra ston. Det jag ser sedan får mitt hjärta att hoppa över ett slag. Är det där blod? Precis vid slidmynningen så är det några droppar och i skenet av pannlampan så ser det blankt och konstigt ut. Alla tänkbara scenarion går igenom mitt huvud.

Okej.. hon blöder ur slidan. Jaha, okej vad kan det bero på då? Har hon ett framfall? Är det något som gått sönder? Är det fölet som är på väg ut för tidigt? Har fostersäcken gått sönder? Hon verkar ändå väldigt oberörd, verkar ju inte ha ont, men det är ju klart hon får ju Fenylbutazon och veterinären varande ju faktiskt för att det ju kan dölja koliksymtom… Men OM det faktiskt är blod, VAD ska jag göra då? Vem är snabbast att ringa grannen med gevär eller någon veterinär och vad säger jag till dem? Nej jag måste titta närmare först, jag kan ju inte förklara något jag inte ens vet vad det är eller vad det beror på…

Ungefär så gick diskussionen i mitt huvud. Så jag öppnade boxdörren och smög in till Monia som tittade förvånat på mig. När jag kommer närmare och kan lysa lite bättre på det jag tror är domedagen – så ser jag att det bara är några droppar kiss…