Tidningen Ridsport

Enligt en artikel i tidningen Ridsport ska jag ha skrämt medlemmar i Svenska Connemarasällskapet till tystnad. Detta ska jag ha gjort i min roll som styrelseledamot. Jag tycker att det är oerhört kränkande och sårande att en tidning med så stort inflytande i Sverige publicerar fakta som inte är sant. Det påstås även i artikeln att jag skulle ha trakasserat medlemmar under de året jag varit styrelseledamot. Det som tyvärr inte står med är att den personen som är den talande i artikeln – inte ens ÄR medlem.

Vill härmed förtydliga att jag varken skrämt eller trakasserat någon medlem ur Svenska Connemarasällskapet med avsikt, om detta ändå har skett så kan vederbörande gladeligen kontakta mig.

Jag har heller inte…

…hängt ut någon ur Svenska Connemarasällskapet på min blogg.

…hånat medlemmar ur Svenska Connemarasällskapet genom att offentligt kalla dem för trögtänkta.

…kallat någon ur föreningens styrelse för ”hejduk”/”slav” eller på annat vis kränkt styrelsens ledamöter.

…förtalat styrelsens ledamöter och deras familjer på offentliga forum.

Här finns artikeln.

Det finns olika sätt att påtala att man upplever att någonting är fel. Det går att på ett trevligt sätt påtala att det till exempel fattas ett organisationsnummer på en faktura, finns en felstavning i mail-listan, information har fallit bort – för att i nästa led hjälpa någon att bli bättre. Men det är ju sällan avseendet.

Att inte vilja öppna sin mail och se efter vad för något man gjort fel den här gången är inte jättekul. I anklagande ton läggs det fram hur värdelös man är ofta med hänvisning till olika lagtexter.

Frågan är vem som skrämmer vem till tystnad? Jag har funderat mer än 10 gånger på att inte fortsätta som kassör i vår förening för man utsätts för en värre utvärdering av en del icke-medlemmar än av revisorerna. I vår föreningen verkar det tyvärr inte vara förenligt med mänskliga fel. Till och med en FELSTAVNING i en mail-lista generar ett mail i otroligt tråkig ton.

Jag föll för den här rasen 1999 när jag var på Brolöten på läger. Jag var 12 år och bilden jag såg av Connemaran var betydligt roligare än vad den känns idag. Min uppfattning om hur fantastisk vår ras är förändrades inte heller efter de åren jag var på Önnarps. Jag vill arbeta för vår ras, för att det ska fungerar så bra som möjligt och vi är en del som sliter arslet av oss för att göra det så bra som möjligt för våra medlemmar. Och givetvis behövs konstruktiv kritik för att saker och ting ska kunna bli bättre! Jag menar inte att felaktigheter inte ska påtalas – men det finns ju olika sätt att framföra sin kritik på.

Det finns MASSOR med glada, otroligt trevliga medlemmar i vår förening. Allt från tjejer och killar i 8-10 års åldern till uppfödare som passerat 80. Jag hoppas att min son på 4,5 månad ska växa upp och uppskatta Connemaran lika mycket som jag gör.