En månad går så fort !

Älskade vän, som jag saknar dina stora snälla ögon och din långa svarta man. Vad jag saknar att höra dig dra dina tänder mot metallen, vem kunde tro att jag skulle sakna ett sådant ljud. Jag saknar ditt ivriga svängande på huvudet när det vankades mat och hur du höll upp ditt högra framben medan du slabbade i dig vad det än bjöds på.
Sättet du alltid lyckades kleta ner hela mig med din mat och hur du kliade din rumpa mot allt du kom åt. Jag saknar doften av dig och hur ingen kunde se så lurig ut som du när du snabbt kröp ut under staketen. Jag minns med tårar i ögonen när jag såg dig på Sven-Inges lastbil den där dagen i mars. De andra hästarna var knoppade och skinande blanka och där stod du. Med ovårdad päls och lång man och de snällaste ögonen i världen. Jag saknar ditt envisa sätt och hur du lyckades ta dig ur alla situationer till din fördel. Men främst av allt, så saknar jag stunderna då det var bara du och jag och vi kunde stå och ömt klia varandra – som de bästa vännerna i hela världen.