Jag fattar inte…

Jag läser inte Anrell, men jag märker att många av mina bekanta gör det. Det skulle nog faktiskt aldrig falla mig in att läsa en sportkrönika, inte ens en häst-sportkrönika så Anrells krönika känns väldigt avlägsen! OKEJ jag erkänner, jag brukade läsa trav-krönikan, men det är många år sen nu… 🙂

Innan jag var tillsammans med Jonas så hade jag en kille som hette Andreas. Han brann för sitt AIK. Det var AIK hela tiden, dygnet runt om jag så väckte honom klockan 2 på natten så kunde ha alla hejarramsor, tröjnummer och antal mål i Allsvenskan… Han brann för sitt lag. Jag missade nog inte en enda TV-sänd AIK match i varesig hockey eller fotboll om han var hemma.
– Skulle ni frågat honom vad mina hästar hette på den tiden (jag hade 1) så hade han inte haft en endaste aning…
—

Vi är några hästintresserade i klassen. Så vitt jag vet så är det bara jag och en tjej till som har häst. Jag i plural. Hon har en welshvalack som står uppstallad på Teleborg här på universitetsområdet. Hon går till sin häst varje dag (i och för sig lyxigt).

Tisdag-lördag så är det fritt fram att supa huvudet i bitar här på universitetet. Varenda helg dricks det mer alkohol än rekommenderat och varenda månad den 30:e så är studiebidraget slut. För en del människor är det jätteviktigt att kunna dricka alkohol tills de får både afasi, dysfagi och alkoholen kommer i reflux med diverse annat de stoppat i sig under kvällen. Dagen efter mår många verkligen inte bra. Nästan varje gång det bjuds till fest så blir jag tillfrågad ”Men du kommer väl?”. I 9 fall av 10 svarar jag, nej. Det var en tjej som stod bakom en gång som reagerade med ”Men? Vill du inte ha några vänner eller? Eftersom du aldrig är med på fester…”. Vet inte om det är de ovan beskrivna vännerna jag är ute efter faktiskt…

– Jag förväntar mig inte att mina klasskamrater ska förstå, det gör jag verkligen inte. Och inte tycker jag mindre om dem för det. Det finns säkert några av dem som hellre samlat på frimärken men det är ju upp till var och en. Jag förväntar mig inte heller att fotbolls, hockey eller ”alla andra sporter som finns” supportrar ska förstå sig på hästsport. Det är klart som fan att det svider när inte ens egen favorit vann ett pris, men när en icke-hästmänniska vinner ett pris – så hörs det inte speciellt mycket från hästvärlden med tanke på att vi är rätt vana vid det här laget…

Jag brinner för mina hästar och jag väljer bort mycket annat socialt för att kunna vara i stallet eller åka iväg på tävlingar, utställningar eller hingstpremieringar. När jag sa till en tjej i klassen att jag behövde vara ledig från min praktik den 30 mars så fattade hon ingenting, vadå vi har ju praktik? Ja men jag måste vara ledig då för att kunna åka iväg med en utav mina hästar.

SUCK DU OCH DINA HÄSTAR.
Ja, jag inser att jag tjatar mycket om mina hästar, de är min stora passion i livet. De är ofta anledningen till att jag orkar göra någonting annat. När de flesta sitter och slöar efter en 8 timmar lång skoldag så åker jag till stallet. Jag mockar åt två hästar och jag fodrar och motionerar oftast 2 hästar också. Utöver skolan.

HUR ORKAR DU?
Klart jag orkar? Det är ju det roligaste på hela dagen att få göra det man tycker är roligast. Precis som när man gick i grundskolan och RAST var det roligaste på schemat?
Ibland skriker hela mitt jag att jag inte orkar, men jag måste orka. Det är inte alltid jobbigt och tungt men självklart så tycker även jag att livet suger rätt mycket ibland. Men jag kan inte bara lägga av. Jag kan inte bara inte ta hand om mina hästar.

Jag kan ha världens sämsta dag men när jag möts av ett par bruna framåtpekande ponnyöron så försvinner alla mina bekymmer. När den lilla bruna varma mulen lutar sig mot mitt ansikte så glömmer jag allt vad plågor är för jag vet att det är det här jag vill göra. Mitt 9 åriga mentorsbarn frågade mig idag, vad jag hade gjort om inte jag hade haft mina hästar? ”Du hade i alla fall haft väldigt tråkigt” la hon till som svar på sin egen fråga. Ja, jag hade dött av tristess förmodligen.

Jag har träffat otroligt mycket trevliga och roliga människor tack vare mina hästar. Jag har lärt känna människor i Sveriges alla hörn tack vare vårat gemensamma intresse för just hästarna.