Hemskt o fruktansvärt.

Ja, det känns helt jäkla fruktansvärt att jag ska behöva ta bort min fina Monia. Än mer fruktansvärt är det att se denna kloka ponny försöka vara sig själv, något hindrad.

Idag öppnade jag upp en del av Giovanna och Rex hage. Där fanns massor med gräs så Gia sa hejdå fölis och drog ut i gräset. Kvar vid grinden stod en liten förskräckt fölunge och ropade på sin mamma, som svarade lite förstrött bakom stallet. Till undsättning kommer då Monia. Med stora kliv kommer hon marscherande bakom mig för att rädda Rex. Älskade ponny. Fyfanhelvete vad jag kommer att sakna dig.