Häst

SCS – my point of view

1999 var jag på ridläger på Brolöten och träffade en hel hoper underbara connemaraponnyer. En del av dem etsade sig fast i min hjärna och idag skulle jag inte kunna tänka mig att ha någon annan ras hemma i stallet. Det är connemara som gäller för mig. Så har det varit de senaste 12 åren, har aldrig tvivlat, förrän nu.

Från att ha varit en trevlig förening där jag har trott att vi har haft connemaran i fokus så har det övergått till vem som har den bästa hingsten, den mest framgångsrika utställningshästen eller vem som har köpt den bästa hingsten från ett annat land. Det skall smutskastas och tryckas ner i skorna runt omkring sig, istället för att försöka vara glada för andras framgång. Den svenska avundsjukan på sin topp.

När slutade vi avla tillsammans för att få fram den bästa rasen i Sverige, alla discipliner?

Vi klagar över att Svensk Ridponny och New Forest slår oss i topp på 3 årstester och årgångschampionat men vi fortsätter att bara avla för oss själva?

Varför handlar det inte längre om våra ponnyer? Jag ser inte ens fram emot att Monarch blir 3 år längre, för det känns helt meningslöst. Varför ska jag slita för att visa upp en häst jag tror på när allting handlar om vem som får mest poäng på en utställning, eller vilken häst som har ”rätt” föräldrar. Alla smutskastas hela tiden, den ena efter den andra börjar snacka skit. Det är klart att vi har några i föreningen som är sådana av sin natur men varför låter vi det förpesta vår ras? Jag förstår inte. Är inte meningen att vi unga uppfödare ska tycka att det är kul att avla? Att vi ska få stöd och råd av de äldre mer erfarna uppfödarna som funnits med under hela tiden?

Några av våra ”främsta” avelshingstar har gått ur tiden, en del redan för flera år sen. Rolls Royce, Dale Haze, Janus, Öxenholm Marble Jr, Poeten är såld utomlands,  – listan kan göras lång. Läget känns så genomsurt att jag inte ens har lust att använda någon annan hingst än min egen. Det finns en del människor där ute som verkligen njuter av att smutskasta andras hingstar och bara premiera sin egen. Det kan inte vara möjligt att BARA deras hingst fungerar till ett sto, det måste finnas fler. Det är förmodligen fler än jag som tänker så. Varför använda någon annans hingst när den aldrig kommer att föreslå ens egen hingst.

Jag tycker att vi ska sluta bråka med varandra och istället försöka se till connemarans framtid i Sverige. Vi är en alldeles för lite ras för att prioritera en speciell hingst eller dess hingstlinje. Flera av våra hingstlinjer dör ut. Några är redan stendöda…

Brolötens Joop är sista godkända hingsten efter Finney Master? 41p på utställning meriter upp till MSV hoppning och han har gått fälttävlan? Är inte han en perfekt kombination av exteriör och prestation? Varför används han inte?  HAN ÄR DESSUTOM SKIMMEL?!

Jag förstår verkligen inte hur det ligger till idag med vår avel. Mer än en gång har jag tänkt tanken att sälja alla 3 hästarna och köpa en islandshäst istället, det vore något va? Jag inser själv att det är alldeles för dyrt för mig att avla halvblod, för jag är alldeles för medveten om vad jag vill ha och vilka hingstar jag vill använda.

Jag hoppas att connemaran får upprättelse snart, att vi uppfödare börjar att avla tillsammans mot samma mål istället för på egna håll. Det är trots allt på grund av ponnyerna vi är här idag. Det är väl ingen uppfödare idag som faktiskt har åldern inne att tävla sin egen ponny… Så det måste ju vara för att vi älskar rasen som vi håller på.

Hade jag haft pengarna och möjligheten så hade jag köpt Idholmens Matador på fläcken…

Hästnörd och tillika Webbutvecklare som driver företaget Stuteri Valorous som inriktar sig på att utforma stilrena och enkla webblösningar för hästfolk, samt bedriver en connemarauppfödning i mindre skala. Leg. Sjuksköterska. www.valorous.se

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.