En ny märkligare verklighet

Hej Lotta, i veckan har du fattats mig mer än tidigare, om det ens var möjligt. Clifden veckan. Facebook är en ständig påminnelse om vad som har varit i bilder, ord och känslor. Vi hade alltid så ofantligt roligt tillsammans där i vårat andra hem. I ett hem borta som kändes lika självklart som det hemma. Vi delade den där märkliga känslan av att åka bort, när vi avslutade veckan och skulle åka hem. Jag kan inte föreställa mig att du är någon annanstans än just i Clifden tillsammans med Janus. Alla skratt, minnen och känslor för evigt bevarade.

I veckan skulle vi signalementsbeskriva Vasiliás. Du sa att jag skulle vänta tills han fällt av sina benvärmare helt, och det har han gjort nu. Precis som jag sa har han en vit ball på höger bak och en halv vit hov. Som du vet så är ju Babsan en aning speciell med sina föl, Valle är inget undantag. Jag hade fram tills i onsdags knappt fått röra vid honom sedan han föddes. ”Det ger sig” sa du till mig när jag tjurade över att jag inte fick gosa och klappa på mitt efterlängtade föl när du skickade misslyckade selfies med mer föl än Lotta på löpande band. Så i onsdags skulle jag ha på honom en grimma, för att kunna hålla i honom när vi skulle rita av och chip-märka honom. Jag tog in dem i en box och slog ett grimskaft om halsen på honom. Sen höll jag emot en stund när han försökte komma undan, han gav upp ganska snabbt. Det var inga problem att trä på grimman sen, du skulle sett va duktig han var. Han har ett så fint temperament, han är väldigt klok. Stackarn fick utstå inte mindre än tre chip-stick i halsen för att det krånglade. Men han stod snällt kvar. Jag har fixat alla papperna och skickat dem till Liselotte, jag hoppas att jag signerat dem den här gången… 🙂

I torsdags var det dags för Valles första besök hos hovslagaren, för jisses vad han står bra på sina hovar! Simone har såklart tittat på honom sedan han föddes men det var först nu vi var tvungna att raspa bort lite. Jag hade klappat lite på alla hans ben dagen innan när veterinären var här. Han stod som ett ljus Lotta! Du hade såklart inte varit ett dugg förvånad, och inte jag heller egentligen. Han skötte sig verkligen exemplariskt och fick en stor stjärna i boken av Simone.
Det kändes så otroligt märkligt dock, att inte få dela all den här informationen med dig. Att inte kunna skicka bilder under tidens gång. Jag har så många frågor kvar…

Babsan är fortfarande dräktig, minns du att hon bara tog ett språng, på din födelsedag? Du svarade att det var konstigt, ”hon brukar ju stå två”. Men dräktig blev hon. Olivia är också fortsatt dräktig på 90 dygn, där såg vi mest en lång navelsträng som försvann ut i mörkret.

Beckman var här idag på den årliga inspektionen av fölet, Lill-Babs och Babsan. Jag fick godkänt även i år 😉

Jag saknar dig Lotto, vi ses snart.