Dag III

Vi hittade ingen hästägare på kvällen efter auktionen. Vi tänkte rent krasst att köparen visste ju vart denne skulle få tag i oss, men vi hade ju inte en aning om vem köparen var!  Frågan kvarstod ju om hästen skulle följa med oss till Växjö igen eller om den nya ägaren skulle ta med sig sin häst hem? Så vi traskade upp till sekretariatet och fick tag i SSHS så att vi fick reda på vem som hade köpt Sulan. Pernilla ringde den lycklige köparen och sedan började vi packa ihop alla grejerna för hemfärd till Växjö, med Sulan i lastbilen.

Medan Pernilla mockade så gick jag med Sulan. Hon var väldigt lugn och beskedlig tills dess att Pernilla lyfte ur skottkärran ur boxen, inne i stallet, och vi stod utanför. Det var helt hysteriskt läskigt sa Sulan och body-tacklade mig till marken. Det var aldrig någon egentlig panik, jag låg tacklad på marken med ett stadigt grepp om grimskaftet och tänkte stilla för mig själv låt oss hoppas att hon inte kliver på mig. Det gjorde hon inte heller och jag reste mig upp, klappade Sulan på halsen och sa ”Du, det där var ganska onödigt”. När jag ser mig omkring så står det en massa människor helt förstenade och tittar på oss. Det såg nog mycket värre ut än var det var. Jag har en vacker lårkaka på högerbenet och är lite öm på ena höften men annars mår jag prima. Jag sa till Pernilla att jag hade testat att ligga på marken och att jag nu krävde ett Bamse-plåster i ersättning för mitt skrubbade knä. Pernillas kommentar var ”Skönt med en hästskötare som inte är så sjåpig!” Det känns som den där gången då Eroz bet mig i bröstet ännu tar priset för den värsta hästrelaterade smärtan jag har upplevt!

På vägen hem åkte vi en vacker, slingrig och krokig väg via Troedsberga Seminstation för att Pernilla skulle titta på en 3 åring efter Aerline H där. Min trogna Iphone visade oss raka vägen rätt och vi fyllde Sulans hösegel med hö för att försöka undvika att även hon skulle åla sig ur transporten… Vi bjöds på fika och vi tittade på den lille (!!) Aerline valacken och fick även titta närmare på självaste Aerline H innan vi styrde lastbilen hem. Vägen hem var inte riktigt lika snirklig och krokig det var faktiskt nästan raka vägen hem. Vi var båda ganska trötta när vi äntligen landade i Tveta Ringstorp vid 16 tiden på söndagen. En väldigt trevlig och inspirerande helg hade passerat och vi hade lyckats putsa, knoppa och sälja hästen på auktion. Lyckat må jag säga!

Väl hemma får jag ett sms av Emelie där hon undrar om det är meningen att hingstarna ska gå i samma hage? Nej det var ju verkligen inte meningen. Emelie hade delat på dem när vi kom men innan jag visste ordet av så gick Monarch i Bingos hage igen, och de hade jätteroligt verkligen. De lekte som aldrig förr så vi bestämde helt enkelt att försöka ha dem tillsammans. Pernilla smsade på kvällen att Monarch tagit täten in med Bingo i tätt följe. Tji fick jag och alla andra som läst etologi och rangordningslära. Den betäckande hingsten, som dessutom är äldst, fick stå bakom en 3 årshingst.