Dag III, D-day.

Då var det alltså dags för auktionsdagen. Vi klev upp fräscha och utvilade från en natt med värme i lastbilen (ganska praktiskt faktiskt). Pernilla var uppe tidigt och fodrade och medan hon gick en promenad med Sulan så mockade jag och fixade. Sedan tog jag passet i hand och gick upp och mötte ekipaget vid veterinärchecken. På plats var Ingrid Olsson (Huntley) som var veterinär för dagen. Detta är en väldigt trevlig veterinär, gillar henne skarpt. Hon ultraljudade Monia på 50 dygnet med Juno Rory RC 56 för 2 år sedan.

Sulan hade verkligen stått i box i 3 dagar så hon var ganska osympatisk till veterinärbesktningen men hade inga hältor eller andra konstigheter så hon blev såklart godkänd på plats. Då var det bara att stoppa tillbaka hästen i boxen igen och sedan gå och försöka tänka på annat ett par timmar fram tills vi skulle börja knoppa och göra i ordning henne. Det var knappt nervöst alls. Nej nej, Pernilla fick bara be mig om att påminna henne om att byta byxor inför kvällen så att hon inte hade de som var helt prickiga  på sig. Need I say more? 😉

Dagen flöt på relativt snabbt och vi hann se rätt mycket hoppning även denna dag. Vid 16:50 tiden så började vi knoppa Sulan. Auktionen började klockan 19 så vi tänkte att då har vi i alla fall 2 timmar på oss att knoppa henne om hon skulle vara helt emot knoppningen. Det flöt på rätt så bra, jag fick offra min hand till knoppningen och hade den i stort sätt i Sulans mun under hela knoppningen. Hon är en väldigt ”pillig” häst. Jag fick den stora äran att göra pannknoppen men då fick brämsen åka fram. Det blev en hyggligt fin pannknopp. Något sned, men detta berodde på att vi råkade raka bort en bit av pannluggen när vi rakade hela hästen inför auktionen. Hehe. Ingen som märkte detta ändå.

Vi bestämde oss för att stå uppe på podiet tills dess att häst nr 6 hade blivit såld för att tänka på annat. Så när nr 6 var färdig bjuden så gick vi ner till stallet. Pust, bara någon timme kvar. Vi lyssnade på live-sändningen samt fick sms rapport om varje häst som såldes. Det började bli nervöst. Några hästar gick ut utan bud, några fick ge sig för underpris och någon blev ganska dyr. Tänk om ingen skulle bjuda på Sulan!? Vi kallades till start. och började gå upp till ridhuset. Sulan var precis som tidigare väldigt oberörd och skrittade snällt med oss upp. Hon var dränkt i barnolja, putsat träns och ”Hov-öl” på fötterna, det lilla jag fick dit utan att bli ihjälsparkad. 😉

Sulan gick in och gjorde det hon skulle. Duktiga häst. Budgivningen började trögt men hon tog sig över 100 000 kr och slutbudet var 120 000kr. Pernilla var nöjd, priserna på hästarna var inte speciellt höga i år. Så vi skrittade ner Sulan till stallet, drack champange och väntade på en hästägare som vi måste ha missat. Men vi la det vid sidan om och tänkte att hästägaren vet ju vem som sålt hästen men vi visste ju inte vem som köpt den. Vi gick på hästägarjakt dagen efter. Vi somnade ovaggade.