Minnen, och associationer.

När jag red på ridskolan så fanns det så mycket saker som jag ville göra med den egna hästen en dag. Eller rättare sagt den egna ponnyn. Jag har alltid haft på känn att det skulle vara ponnyer för min del. Tala om min besvikelse när jag fick förklarat för mig att man bara får rida ponny tills man är 18, på tävling alltså.

Jag bodde i Vaxholm, red på Bogesunds Ridskola sen jag var 8a år. Jag började rida med min 1 år yngre kusin Jenny och vi red i samma grupp under många, många år. Först red vi ponny och sedan gick vi över på ”stor häst” innan jag slutade och Jenny hade en egen häst, Spencer (f. 87 e Primör – Herkules), som tyvärr fick sluta sina dagar lite väl tidigt pga en skada.

Jag red på Bogesunds Ridskola fram till vintern 2001. Sedan slutade jag på ridskolan efter att ha insett att jag förmodligen lärt mig mer under 2 veckor på Brolöten än under 8a år på ridskolan 🙂
Jag red första terminen på Berga, sen körde jag ponnytrav resten av tiden. Jag debuterade på Sundbyholm i Oktober 2004 tillsammans med Slåttergubben Rufus. Jag minns det så väl. Jag var verkligen nervös.

Men tillbaka till vad jag ville göra med den egna ponnyn när jag var yngre. Jag såg framför mig hur jag galopperade på stora fält och red ut i skogen i solen. Allt detta kommer tillbaka till mig nu när jag rider ut på den egna ponnyn och har roligt. Det är en väldigt tillfredsställande känsla.  Den mest tillfredsställande känslan är att det är MIN ponny. Min alldeles egna ponny och att hon tittar efter mig när jag kommer och att hon har sina små egna nycker som att sträcka fram en hov när jag kommer med tränset. Jag älskar mina ponnyer helt enkelt.

Den häftigaste känslan jag NÅGONSIN fått med mina ponnyer var när jag lastade Grafit i transporten och åkte till Brolöten för att rida MIN ponny Brolötens Grafit i Brolötens ridhus, 6 år efter att jag sist sett Emelie rida honom i ridhuset. Det var en väldigt häftig känsla! Det första Emelie sa när hon klev in genom dörren var, ”Men, han går ju i form!”. Snacka om lyckan jag kände inombords. Det är nog ett utav mina absolut bästa minnen.

Lite av ett mål just nu är att åka till Brolöten med Monarch och rida dressyr för Emelie och Chris. Det vore riktigt roligt att komma dit med ”min version” av Grafit. Jag hoppas verkligen på att detta kommer att bli möjligt!

Nu ska jag, läs och häpna, åka och mocka 🙂