Every upside, has a downside.

Igår var Monia som smör när jag red barbacka i ridhuset. Idag var hon precis tvärt emot allting jag kunde tänkas få för mig att göra. Om jag svängde till vänster så skulle hon bara gå åt höger. Jag kunde rida henne på en volt till vänster, utan att överhuvudtaget hålla i högertygeln, den hängde och slängde bredvid…

Jag blir frustrerad. Försöker att ta ett djupt andetag och föreställa mig att detta just nu beror på att hon har stått en längre tid och att jag måste lite börja om från början. Så imorgon skall det tömköras och ridas. Jag ska börja att tömköra tills hon är fin som satan, sen ska jag lägga sadel på henne och rida henne och om hon börjar tjafsa så ska jag tömköra igen så får vi se hur det går.

I helgen är det UngaUppfödare träff på Flyinge, jag vet inte hur jag ska hinna med allt för på söndag ska jag infinna mig i Mantorp för Fias allra första utställning. Monia kan inte få sämre än 32 poäng så vi får hoppas att det blir en ädlare valör den här gången 🙂

Imorgon ska jag mocka hela stallet (för ovanlighetens skull) sen ska jag jobba Monia, sen ska Monia och Fia bada inför utställningen på söndag, och ja jag vet, det är en dag därimellan men de får helt enkelt stå inne och äta mat hela lördagen. Så kanske Monia travar någelunda på söndag, istället för att se ut som hon brukar, som en död säl.