Årskrönika 2017

Jag minns inte ens om jag skrev en årskrönika för 2016? Det dyker väl upp på Facebook imorgon antar jag. Skönt att det finns något som kan påminna en nu när jag börjar bli gammal och dement. 🙂

Den dummaste hästägar-dagen på året är nu här. Det skall skickas upp fyrverkerier i luften. Adrenalinet och nervositeten har redan börjat göra sig påmind hos mig genom en åtsnörpt maggrop och svårt att sitta stilla. I stallet yttrar det sig i att Bingo skallrade som ett klockspel i vinden när de skulle få komma in vid 20. De andra hästarna var ändå relativt opåverkade. Men Bingo, han som är äldst, (Prinsessan borträknad) han är på sin vakt och högst tveksam till denna dag. Det är tänt i stallet, alla fönstren är stängda (efter viss möda, de har nog ”hängt till sig” alternativt svällt en aning) och radion är på. Jag har även kopplat in kameran och sitter nu i fåtöljen i huset och följer varenda tugga hästarna tar. Bingo står och äter över boxdörren och tittar ut hela, hela tiden. Royal häver i sig (som vanligt). Kryddan dammsuger boxen och ska väl snart börja tugga på väggarna (!!!!ARGH!!!!). Babsan vräker också i sig medan Prinsessan och Majestic turas om att byta hög i deras 12kvm stora lyxvilla. Den enda som alltså faktiskt bryr sig överhuvudtaget – det är Bingo Bell. Annat blir det väl vid 12 slaget. Jag har lovat att väcka stallchefen så att han ska få följa med ut och titta vid 12. Jag behöver nämligen vara i stallet för mina unghästar har genom åren haft en förkärlek till att försöka HOPPA UR sina boxar när det smäller som värst. Någonstans hoppas jag att det inte blir så mycket raketer ikväll… Det är lugnast så.

Jaha just det ja. Årskrönika.

Januari.
Jag började 2017 med att vara 100% magsjuk! Åkte i ilfart från sjukhuset efter nattjobb hem till att ömsom kräkas ömsom sitta på toaletten. Det höll i sig i glada 14 timmar innan jag var människa nog att kunna dricka ett glas vatten… Hästarna fick således överlåtas till stallhjälpen Ingrid tills jag rätade ut mig. I stallet fanns i början på 2017 Bingo Bell, Valorous Royal, Valorous Regent, Carnaby Flash Sparrow och Prinsessan. Jag minns knappt januari, men jag vill minnas att det likt i år, regnade som fan (sökte mig tillbaka i bloggen och TJOHO det regnade). Men det var några minusgrader också. 20 januari passerade i ett nafs och det var nu 8 år sedan Brolötens Grafit lämnade mig. Stallchefen hjälpte såklart till i stallet. Bästa var att få skritta på Bingo medan vi skrittade fram och självklart när vi skulle skritta av. Det är viktigt att få vara med. Bingo, som är en utav de vänligaste i världen har såklart ingenting emot att låta liten stallchef (eller annat mindre barn) sitta där uppe och hänga med. Det blev inte så mycket tränat under januari pga jag var förlamad med magsjuka inte mer än två gånger…

Februari.
Världens finaste Rockamore Lagavulin, kanske främst min mammas hund, fick somna in efter 14 års trogen tjänst. Jag var bara 16 år när Kicken flyttade in hos oss i Vaxholm. En kär och trogen familjemedlem som verkligen haft en speciell plats i alla som träffat honom.
Februari fortlöpte med några ynka minusgrader några dagar. Jag tror att det kröp ner emot minus 18 i alla fall en natt så att jag fick användning av min frostfria vattenkar!
Royal och Regent lekte loss som bara den i hagen och plötsligt en dag kom Royal in med en krigsskada under hakan… Men det gick över snabbt och lätt som tur var. Jag och stallchefen slog på stort och byggde färdigt den trasiga boxen och gjorde nya fina hyllor i sadelkammaren så att fler saker kan få plats. Vi släpade även ut det stora metallskåpet som huserat där inne. Det är tur jag har en så bra stallchef!

Mars.
Inridningen av Regent fortlöpte så otroligt smärtfritt. Jag hade flera som ringde på honom och han var sånär såld till Piteå när köparen plötsligt, via mail, drog sig ur dagen innan besiktning. Jag blev så jäkla arg och besviken. I mars körde vi på med snöstorm och jag åkte på magsjukan, igen. Den här gången inte riktigt lika dålig som i januari, men något urlakad och energilös. Tiden räckte som bara till till att försöka rida in och vänja Regent vid sadel och träns och trava lite bommar. Det är tur att mina Bingo-barn är himla snälla och beskedliga och att han skötte sig helt utan anmärkning. Jag vet inte riktigt vart mars tog vägen i år. Det var en månad som bara försvann förbi som jag knappt alls har något minne av utöver att jag började pyssla mer intensivt med Regent.

April.
Regent såldes i april till en familj i Skåne. Men i somras fick jag ett mail av en annan tjej som hade köpt Regent av familjen jag sålt honom till. Jag vet inte vad som hände där, men han har det bra där han bor idag i alla fall. Jag och stallchefen byggde en ridbanesladd som vi även invigde på ridbanan samma kväll till stallchefens stora förtjusning. Den har fungerat precis som förväntat och vi är himla nöjda med den. Stallchefen berättar varenda gång vi går förbi den att den har vi byggt, på golvet i stallet en kväll! 🙂 I april började äntligen solen skina en del och jag kunde rida ut mer med Bingo. Men det är klart, det regnade ju såklart också i mängder. Men det var kanske tur, för sen fick vi inte så mycket regn under de första sommarmånaderna…
Babsan blev bara rundare och rundare och jag var iväg och hämtade 50 balar halm till hennes fölning. En övervakningskamera till stallet dök också upp på posten! En månad kvar till beräknad fölning!

Maj.
I slutet av maj dök det upp en liten gulbrun hingst i en utav boxarna. Jag hade vakat i flera dagar då Babsan börjat bete sig något underligt och dessutom börjat få både glas och vaxproppar. Jag satt på nätterna på jobbet med kameran på i telefonen bara för att hålla ett öga på henne. Som tur var så var jag ledig den lördagsmorgonen då hon fick för sig att nu var det dags. Kvällen innan var hon HEMSKT irriterad i boxen så jag hade ändå på känn att något lurt var på gång. Så vid 5 på morgonen när jag tittade på kameran för 1345:e gången så var hon alldeles genomblöt och marscherade fram och tillbaka i boxen – sedan gick vattnet. Så jag slank ur sängen utan att stallchefen vaknade och gick ut till stallet. Precis som jag hade förutspått så skulle det bli en gulbrun hingst även denna gången. Jag började skratta när jag slet sönder fostersäcken och insåg att även denna fölunge var gulbrun. Jag tittade inte ens könet. Jag bara visste att det var en gulbrun hingst. Allt gick lätt och smidigt och jag tog den här bilden på honom för att gå in och visa stallchefen som tack och lov låg kvar och sov. Han tittade på mig och sa ”Har du köpt en get mamma?”… 🙂
Men han är ju faktiskt lite lik en get på den här bilden så han hade ju inte helt fel. Babsan var HEMSKT beskyddande av sin lille son så det var knappt jag fick prata med honom. Han var väldigt blyg inledningsvis och tyckte att världen var bra läskig.

Juni.

Det var varmt i juni! Väldigt varmt. Bönderna här nere i Växjö klagade på att det inte fanns något vatten varesig i brunnar eller till beten, foder etc. Det kan ju tyckas underligt då det alltid regnar så in i … i Växjö annars. Men just den här försommaren så regnade det inte alls. Vi hade ganska okej väder, i alla fall i början av juni. Det skulle ju såklart bli annat lite senare, eftersom det mesta av höskörder och halm regnade bort till slut. Jag bestämde mig för att köra upp Babsan till Castle Verdi RC 118 för att försäkra mig om att inte få ännu en gulbrun hingst, men också för att försöka bredda min avelsbas något. Så sagt och gjort, efter 3 timmars sömn post jobbnatt, lastade jag Babsan och Majestic (själv) och började den 6 timmar långa resan upp till Lotta och Castle Verdi utanför Enköping. Det gick relativt snabbt och lätt måste jag säga. Även om jag var bra jäkla trött när jag anlände uppe hos Lotta vid 21 på kvällen. Tacka vet jag connemaror som bara gillar läget. Babsan stod som ett ljus, hon var dyngsur, men hon stod stilla hela vägen och hennes lille son var 100% oberörd.
Juni passerade också i en rasande fart, eftersom jag jobbade hela sommaren. Jag och Cissi var i Italien över midsommar och njöt av värme och solsken och det sjukaste åskvädret jag någonsin skådat. Vi skrattade mycket, åt god mat och njöt av minisemester. Undrar just vart det bär av nästa år…!

Juli.
Bingo har aldrig tidigare haft så många damer på besök. Inte heller damer i alla dessa olika storlekar och färger. Hela sex ston berikades Bingo med denna sommaren och i juli hade han en arbetssam tid då han en period betäckte varje dag! Han var alldeles till sig i trasorna när han bara betäckte ett sto! Ni kan ju tänka er när alla brudarna hemma på gården var bara till honom…!
Juli betyder ju också dags att tvätta och måla om stallet. Jag bommade det förra året så det var verkligen behövligt i år. Jag fick måla en hel del i år faktiskt. Fick även för mig att olja min altan… Det var också en upplevelse när jag hade målat färdigt allting och det kommer ett litet duggregn som verkligen förstörde allting… Så det var ju bara att måla en gång till. Stallet blev som nytt och jag byggde ihop ett hål som varit under vattenkranen sedan jag flyttade in för 5 år sedan, tänkte att det nog var dags! 🙂 Sent ska syndaren vakna, eller vad säger man!

Augusti.

Clifden. Augusti betyder semester, Irland och Clifden. Underbara Irland och fantastiska Clifden. Vi hade faktiskt helt okej väder i år också, inte lika bra som året innan men absolut okej för att vara Irland. Under den viktigaste dagen, torsdagen, så ösregnade det, blåste, solen sken och så ösregnade det igen. På med regnkappan, av med regnkappan och så vidare hela dagen lång. Själva supreme champion måste jag säga var en besvikelse… även reserv champion. Det blev ganska tyst i publiken när domarna, 20:30, äntligen kom fram till vem som skulle koras som 1 och 2a… Vi var VÄLDIGT hungriga när vi till slut anslöt till svensk-gänget på Marconis för gemensam middag.
Augusti betyder också att jag och stallchefen åkte upp till Lotta och hämtade hem Babsan och Majestic efter deras semester. Babsan hade fått på moppo av Lottas sto Chatriona så hon var så himla snäll och beskedlig när vi skulle hämta dem. Majestic också betydligt mer social och intresserad av oss människor.
Stallchefen har ett himla fint band till alla mina pojkar, kanske framförallt till Royal. Men även Majestic och stallchefen kommer himla fint överens som ses på bilden till vänster. På vägen upp till Lotta stannade vid på Kolmården och stallchefen härjade runt på Bamse-land tills hans mamma höll på att få spader 🙂 Den som ändå hade lika mycket energi som honom…! Bingo betäckte sina sista två ston i mitten på augusti… ett gotlandsruss i storlek 125 som absolut var en utmaning för oss båda att få till…!

September.

Det regnade en del under sommaren i alla fall. Jag vadade i princip i vatten och de flesta skördarna fick se sig förlorade till regnet som verkligen aldrig gav upp. Det regnade i kopiösa mängder och eftersom det varit så torrt i backen så sjönk aldrig vattnet ner utan det bara rann av. Inget vatten gick ner i markerna. Jag skulle flytta lite stolpar i en hage och marken var STENHÅRD. Den var bara lite geggig och fuktig på ytan, annars var det väldigt hårt packat och torrt. I september fick jag också besök av Che och hennes kille Tim från Australien. De fick verkligen känna på svensk sommar i sitt esse, med ösregn och några få, få timmars solsken för att sedan bjuda på Ö S R E G N igen. Men nu har de i alla fall varit här i Sverige och hälsat på! Che mailade mig 2013 och ville betäcka med Grafit men pga Australiens ganska specifika införselregler så gick det tyvärr inte. Hon har dock fortfarande en dröm om att betäcka ett sto med Grafit och sedan importera stoet dräktigt alternativt importera fölet. Det är mycket enklare än att försöka importera sperma vill jag lova!

Bilden till vänster är Valorous Royal 2 år på sommarbete i Tveta. Visst är han bara sååå jäkla läcker!

Oktober.
Sa jag att det regnade? Det slutade nämligen inte… Royal tog också en liten tugga utav Bingos öra en dag när jag släppte tillbaka honom i hagen till Bingo efter att han motionerat. Royal tyckte nog att jag var lite väl slö med att ge honom mat och tog det som var närmst. Det ska bli spännande att se i sommar när Bingo har sommarpäls hur det där jacket som blev ser ut! Bingo var väldigt, väldigt glad att Royal hade kommit hem igen, så att han slapp gå ensam i sin hage. De två hade skitkul i flera dagar och kom in med diverse krigsskador båda två. Men varje dag stod de och åt ur samma hög, trots att det fanns flera stycken. Jag är så himla glad att Bingo fungerar så bra att ha ihop med sina söner. Det är verkligen så skönt! Även om det såklart innebär en del krigsskador på dem inledningsvis. 🙂

November.
It hasn’t stoped raining yet..! Plötsligt kom det dock en frostnatt så att gräset åtminstone slutade att växa. Bingo faller alltid ur efter betäckningssäsongen och i år har jag fullkomligt ÖST på honom foder så att han ska bli rund och fin igen. Det har tagit tid, lång tid. Och det krävs tyvärr inte så mycket stress för Bingo för att han ska falla ur igen och bli tunn. Jag har hunnit rida Bingo väldigt sporadiskt då Babsan hade med sig adenovirus hem från betäckningsstationen tyvärr och det har drabbat Bingo värst, han blev mest dålig. Ingen feber men himla äckligt näsflöde. Detta har sedan gått från häst till häst.. jag hoppas att alla snart har provat detta så att vi kan gå vidare med våra liv för det börjar bli långtråkigt med snoriga hästar!

December.

Ja hörrni, det regnar faktiskt fortfarande. Nästan varenda dag regnar det. Det var varit lite snö och fint i några få, få dagar men annars hade det regnat och regnat. Det är inte klokt egentligen hur mycket det har regnat. Jag vadar snart upp till knäna i leran. Stackars Prinsessan med sina korta ben hon står mest stilla i hagen – och jag förstår henne. Hon är ju så himla mycket mindre än alla andra.

I december avled min barndomskompis Christel i sviterna av sin cancer. Det känns så otroligt tråkigt att det inte är sant. Christel var den första som kommenterade grattis till min första 0a i en lokal hopptävling och hon var aldrig sen med att berömma om det gått bra på en träning eller en tävling. Det känns konstigt att hon inte finns mer och att det inte kommer dyka upp små söta kommentarer från henne. Vila i frid fina Christel.

Vi hade som ni ser fint med snö i några dagar. Men det har töat bort. Just i detta nu så duggregnar det på den snön som föll så fint tidigare ikväll. Klockan är ”bara barnet” så jag har några timmar till att slå ihjäl innan det är dags att gå ut och ”smälla in” det nya året tillsammans med hästarna och stallchefen i stallet.

Grått nytt hår på er där ute och väl mött 2018! Nytt år – nya möjligheter.