Jag ser det snöar.. nej, jag skojar bara. Det regnar.

Jag är så makalöst förkyld + att jag har fått höstblåsor i gommen. Ja det är meningen att ni ska tycka lite synd om mig just nu. Jag är på gränsen till en manlig förkylning, bortsett från att jag fortfarande arbetar, mockar, motionerar hästar, städar huset, bär ved, tvättar kläder och tömmer diskmaskinen. Förra året var jag förkyld från oktober till mars, det var en pärs! Jag orkade ingenting. Jag var inte ens så trött när jag var gravid… I år har jag varit ganska förskonad förkylning, trots barn på dagis och calici-virus (vinterkräkssjuka) på avdelningen (som jag missade – TACK OCH LOV). Vi hade minusgrader häromdagen, det var en höjdare! Att slippa vada i flera dm lera varje dag tackar jag ödmjukast för. Men givetvis, så Ö S R E G N A D E det igår. När jag låg på soffan i sviterna av min förkylning så började det plötsligt smattra utanför. Det lät PRECIS som fyrverkerier lite avlägset. När jag tittar ut tycker jag mig se att det reflekteras ljus på min bil och i ett fönster på Snicken. Jag blev så jäkla förbannad, tänkte att NEJ TACK vill inte behöva avliva ett gäng hästar med brutna ben… Så jag öppnar först ytterdörren emot vägen, men hör inget. Stänger dörren – och då hör jag ljudet igen. Va fan? Så jag öppnar dörren emot stallet – varken hör eller ser något där heller. Inser då att det är det tunga regnet som gör att det droppar emot takfönstret… Smart tjej! Lugnade således ner mig.

Det regnade väldigt tungt ett tag och när jag tittade ut i den stora skogshagen där Bingo med söner går stod alla tre med rumpan emot regnet och tjurade. Det regnade så mycket att Majestic inte ens var torr i morse när jag släppte ut dem… Bingo fick ha täcke på sig och Royal är ganska obekymrad om han är blöt. På min ridbana är det nu två mindre sjöar eftersom det hann frysa i marken innan regnet kom. Den enda fördelen med frusen mark är ju att det åtminstone inte blir lerigt… Just nu i alla fall… Det är egentligen ingen ide att ”längta till sommaren” eftersom det kommer att regna även då. Förra våren klagade bönderna på att det var för torrt, sen blev det för blött. Just nu är det jätteblött i ytlagret på marken, sedan är det snustorrt. Vattnet sjunker inte ner, det bara rinner undan eller bildar små sjöar överallt. Babsan har ungefär 120 dagar (4 månader) kvar tills nya fölet kommer! Ska bli oerhört spännande att se vad för liten krabat som tittar ut. Hingst givetvis – vad annars? Men den kan åtminstone inte vara gulbrun!!!!!!

Hästarna gick nog ut vid 7-snåret igår och vid 19 stod Babsan uppe vid verandan i hagen och ropade på mig. Ihärdigt. Nu ville hon minsann gå in, nu var hon trött på regnet och säkert DÖDSHUNGRIG (något Babsan relativt ofta är). Babsan är alltid, alltid jättejättehungrig. Trots att hon får mycket mer mat än de andra. Det finns en som eventuellt skulle kunna vara lite mer utsvulten – Prinsessan 28 år ung.

Prinsessan måste söka igenom alla foderhinkarna i stallet innan hon går ut på morgonen, det kan vara så att jag glömt några korn någonstans. En morgon försökte hon hiva i sig Bingos majs. Tyvärr stod den så dumt till att när hon välte den så tömdes innehållet bara ner i fler stora hinkar vilket resulterade i att hon inte nådde någonting. Dumt! Det praktiska med att vara 94 cm är att man når så långt under staketet. Ibland bryr man sig helt enkelt inte om staketet så när matte kommer för att släppa in på kvällen så står man mitt ute i sommarhagen och käkar gräs helt oberörd. Men givetvis kommer man galopperande till grinden som om ingenting hade hänt när matte får syn på en. Oftast står Prinsessan i hagen, men betar lite utanför. Hennes täcke är nämligen i perfekt höjd för att inte märka av den understa tråden. Det blir väldigt snyggt runt alla hagar där Prinsessan går, välbetat!

Nä, nu har klockan passerat 10. Dags för mig att gå ut och mocka och kurera mig inför nattens jobb på lasarettet..! Det var en patient häromdagen som tyckte att jag var häftig. Varför då undrade jag? Jo som har 5 hästar hemma, hund, gård, barn och ändå är så pigg och glad på jobbet 🙂 En utav våra överläkare frågade mig ”hur många hästar har du egentligen?” – ja 5 stycken just nu. ”DU ÄR JU SJUK!” Ja, han borde ju veta, det är ju han som är läkaren ! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.