Royal, min pärla

Jag kan inte se mig mätt eller sluta tjata om hur jäkla fin han är Royal. Han är fin rakt igenom. Han är nyfiken, vänlig och social och framförallt väldigt trygg. Igår när jag tömkörde en stund på ridbanan lekte stallchefen hela havet stormar (bokstavligen) och välte hinderstöd åt alla håll och bommarna föll, det var dessutom mörkt ute. Royal bara travade på förbi förödelsen oavsett om stöden föll eller stod stilla. Han är väldigt van vid stallchefens påhitt, förutom när stallchefen är en dinosaurie i stallet, det är lite för läskigt. 🙂 Stallchefen kan stå och vifta med ett paraply utanför hans hage i någon vild lek och Royal fortsätter bara äta sin lunch i lugn och ro.

Det har varit ett antal och provridit honom, men det faller hittills alltid på att ”han är ju lite ung”, eller att ANDRA avråder att köpa en unghäst för att de kanske saknar egen erfarenhet eller för den delen har DÅLIGA erfarenheter av en unghäst, förlåt mig men ofta handlar det om SWB-unghästar och där är skillnaderna utöver bara storleken många. Men deras erfarenheter säger ju ingenting om den ponnyn som jag har att erbjuda. Men ja, han är en unghäst, han är snart fyra år. Och har han inte varit ”för ung” så är han ”för dyr” och oftast innan de ens varit här och tittat på honom så undrar de om jag är villig att sänka priset, jag har blivit erbjuden HALVA tänkta försäljningspriset mot att de hämtar ponnyn till helgen och att de inte behöver besiktiga honom. När jag säger att nej, jag tänker inte sänka priset, så hör de inte av sig något mer. Någon har till och med svarat att ”han är dyrare än andra hästar i hans åldersklass” eller för den delen ”det finns billigare unghästar på Irland”. Jag undrar då i mitt stilla sinne varför de tittar på hästar utanför sin prisklass, om det ändå finns billigare hästar i samma åldersklass?

Det har krävt en hel del tid och energi att hantera och lägga grunden för denna sunda och stabila ponny, och även om jag äger hans pappa och inte betalat för själva betäckningen så äter han fortfarande hö, kostar pengar hos hovslagaren, veterinären och så vidare. Han ska vänjas vid hovslagaren från tidig ålder, stå snällt på gången, åka hästtransport som en tävlingsveteran, vara snäll att klippa/duscha/borsta, stå snällt vid uppsittning och avsittning, vara lätthanterad av alla, kunna ridas av alla, trygg och lugn i röriga situationer – enligt de flesta ska ponnyn vara ”bombsäker” alternativt halvt medvetslös i många situationer.

Min snart 5 årige son kan leda Royal till och från hagen, det är inget magiskt över det. Royal är van att gå till just den hagen, men skulle förmodligen ta min son på en åktur om vi skulle försöka gå någon annanstans.

Royal är löshoppad, visad på hingstpremiering, inriden och dessutom riden av ett flertal olika ryttare med olika kunskap – han bara ställer upp. Att han är 3 år fortfarande, kan jag inte göra så mycket åt, det gör däremot tiden. För om bara några månader så är han fyra istället.

Stuteri Kry skrev ett bra blogginlägg igår om värdet av en unghäst med känd härstamning, härkomst och hantering HÄR kan ni hitta det.

Jag önskar att fler värdesatte en lugn och trygg ungponny med framtiden för sig att utvecklas och ha roligt med. De allra, allra flesta som letar häst letar inte efter ponnyer på SM-nivå, eller jo, på SM-nivå men i prisklass som en äldre ponny som kanske passerat sina bästa år och vill ha en trevlig pension. Det går fint att åka och träna med en unghäst, det blir bara inte lika långa lektioner eller lika ofta för att ponnyn ska få en chans att hänga med i utvecklingen också. När ponnyn är fyra får man börja åka på pay and jump och det finns ju faktiskt lite tävlingar sen för den unga hästen, championat till exempel. Förvaltar man dessutom sin ungponny väl så stiger den i pris ju äldre och mer erfaren den blir. Istället för det omvända när du köper en äldre ponny och vuxit ur den och priset istället sjunker på grund av hästens ålder.

Prissättningen på hästar idag är skev, det finns inga tydliga riktlinjer, kriterier eller regler att följa. Köparen värdesätter olika saker utifrån vad för häst de köper. Men nu har äntligen priserna stigit även på ponnyerna på Irland där den dyraste på auktionen gick för 7200 euro.

Tänk om en hade haft samma möjligheter för championat, auktioner och selekteringar som SWB har, fast på ponny? Skulle det finnas samma intresse? Skulle vi lyckas bättre med försäljningen och implementeringen av den svenskfödda ponnyn? Skulle folk börja värdesätta den mer? Eller skulle folk fortsätta åka till Irland och köpa häst bara för att de är billigare?

Prinsessan, värd minst en miljon baserat på att hon är världens bästa snart 30 åriga shetlandsponny.

2 Responses to “Royal, min pärla

  • Att du bara orkar ta dit sådana som inte är riktigt intresserade, eller lägger energi på sådana som prutar osv.
    Sådana går bara förbi i min värld, har varit med för länge för att orkar lägga energi på provridningar mm på de som bara vill rasta sina barn på andras hästar.
    Frågar alltid oavsett vad de berättar och säger och tycker, vad söker ni? Och om det skulle stämma något med vad jag säljer så lägger jag provridning 2 veckor framåt, är de riktigt intresserade av hästen så kommer de, om inte så har jag inte slösat tid, energi och ponny på någon som vill rasta sina barn.

    • Orkar och orkar, är hästen till salu får ju jag som säljare gå in med inställningen att den som hör av sig är intresserad. De som velat ”göra någonting på priset” har mailat och avslutat sina mail med just den frågeställningen – så de har inte ens varit i närheten av ponnyn eller provridning. En del människor vill provrida flera gånger, andra behöver bara provrida en gång. 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.