fÅNGEST.

Jag skulle vilja börja detta inlägg med 300 olika svordomar. Tyvärr kan jag inte så många svordomar såhär på en gång. Så vi kan alltså enas om att jag inleder inlägget med en lögn. Eller en hypotes. Hur som helst. Lyckliga gatan, jag har hämtat ut en ranson Fenylbutazon. Det där läkemedlet som jag svor i oktober 2014 att jag inte ville se någonsin mer? Ja det läkemedlet. Det där smärtstillande och antiinflammatoriska läkemedelet som, även om det fungerar rent smärtlindrande, även totalt freakar ut mag- och tarmsystemet på en häst om du har lite otur. När jag betalade de underbara 694kr så tänkte jag stilla för mig själv att det säkert finns fler ”jag ska aldrig” som jag brutit under åren med häst. Men det är ju bara att betala. När jag gick ut därifrån tänkte jag högt för mig själv ”ptja 700kr är ju billigare än att skjuta det förbannade helvetet.” Den lilla tanten bredvid mig, som jag givetvis inte uppmärksammat utbrast MEN JÖSSES. Hoppsan.. Damen fick ursäkta min touretts …

Christine var alltså här i måndags. Prick 11:30. Grappan hade strategiskt inte fått butta söndag eller måndag. Ömfoting. Ingen puls och ingen värme. Men öm. ”Ringer in fenylbutazon till dig.” Åh lyckliga mig.

Vi fixade Bingo Berras tänder och han fick vaccin. Så säkert en superbillig dag med veterinären.

Bingo har monsterhakar. Haft i typ fem år. Christine gick rätt hårt åt dem den här gången. Än så länge är han i alla fall inte påverkad negativt.