Tiden går så himla fort.

I måndags var det två år sedan jag tog bort Monia. Två år. 730 dagar. Det är inte klokt. Det var en jättefin dag i måndags, solen sken precis som den gjorde den dagen Monia somnade in. Det var lite kallare det året men både jag och veterinär minns den som en väldigt fin dag med vackra höstfärger. Det är så tungt att mista någon, oavsett om det är ett djur eller en person. Det gör ont att älska någon. Jag minns en föreläsning för många år sedan på universitetet där en tjej beskrev vad som är en anhörig. Det behöver inte vara någon som är blodsbunden till dig, det kan, för dig, lika gärna vara ett djur. Jag har mist två vackra individer det senaste två åren. Det är tufft att behöva ta bort hästar och jag saknar dem lika mycket fortfarande de är ju liksom familjemedlemmar de med. Men livet går vidare, utan tvekan. Det går liksom inte stanna tiden, och vad jag än gör så kommer de inte att komma tillbaka till mig. Jag är väldigt ledsen över att Grappan inte ens fick lämna ett föl här, Monia lämnade åtminstone tre stycken. Men sånt är livet. Istället fick jag ju lära känna Babsan på nära håll och hon har verkligen gått rakt in i hjärtat på mig. Jag hoppas verkligen att damen fortfarande är dräktig.

Här hemma börjar det verkligen bli höst. Igår morse var det ynka 2 grader när jag gick ut i mörkret. Idag blåser det kallt om knutarna. Bingo är faktiskt redan rakad en vända för han blev så otroligt blöt när jag började sätta igång honom igen. Han har fått ett nytt hösttäcke med, det gamla är väl utslitet och dessutom lite för tunt såhär års. Jag använder faktiskt bara Horseware täcken till hästarna nu, de håller i flera, flera år. Jag tror att jag har ett i varje färg faktiskt 🙂 Färgen spelar mig liksom ingen roll så länge hästen är torr och varm under. Bingo har fått ett 50grams täcke i chokladbrunt med rosa kantband, perfekt ju 😉 Bingo har tappat ganska mycket hull nu på sensommaren och jag matar honom jäklar anamma, han har två stora säckar hö i boxen varje kväll och dessutom blir han + Royal morgon- och lunchfodrade i hagen. Allt för min prins verkligen. Han står även på Competition Concentrate, MASH och lite lusernpellets. Börjar ta sig riktigt bra, och han Ä L S K A R MASH med lusern i. 🙂

Vi har börjat sätta igång Babsan och Bingo igen, det går riktigt bra. Linn har provat rida Babsan som är väldigt snäll och trevlig att hålla på med. Min son har provat rida Bingo och blev så otroligt ledsen när han var tvungen att sitta av. 🙂 Vilken tur för stallchefen att han får en alldeles egen ponny om bara några veckor när världens bästa Prinsessan flyttar hit för att göra en annan unge glad. Prinsessan är 24 år gammal shetlandsponny som Pernilla äger. Prinsessan har varit Pernillas dotters första häst. Kommer passa perfekt till min lille stallchef. Och tack vare familjen Nilsson så har jag ju faktiskt en väldigt liten sadel som kommer passa perfekt som vi fick låna till väldigt liten Belinda när vi skulle rida in henne.

Belinda har det jättebra hos sin familj i Tungelsta, vilket känns väldigt roligt och bra! Här hemma finns fortfarande Regent till salu som bara blir finare och finare för varje dag.