Nytt år, nya möjligheter.

Lill-Babs avslutade ju 2019 med förstoppning med kolik och börjar 2020 med en hovböld i vänster bak. Vi höll på och fixade på gården jag och sönerna när Lill-Babs plötsligt hoppar runt på tre ben. Först trodde jag att hon halkat och brutit benet för hon vill verkligen, verkligen inte stå på det. Men när jag lyckats få ut henne på vägen utanför hagen så gick hon helt obehindrat. Jag tog några steg in på ridbanan och då var det lika illa igen. Min stackars hovslagare hade dragit på sig världens förkylning så han kunde inte komma på några dagar, men tack och lov hittade han hovbölden ganska omgående och kunde tömma den och efter det har hon bara blivit bättre och bättre. Hon går fortfarande tillsammans med Olivia på ridbanan eftersom underlaget i mina hagar är under all kritik. Det regnar i Växjö. Det regnar varenda dag i Växjö. Eller okej, jag ska vara helt ärlig, vi har haft 2,5 dagar med sol, resterande tid har det regnat sedan i princip oktober. Det känns lite, lite tröstlöst just nu eftersom Bingo som normalt sett är en vit häst numera är grå långt upp på magen, av att bara GÅ i hagen.

Olivia har bestämt att det är vår nu och har (tyvärr!) brunstat fint i 7 dagar då hon faktiskt kunde tänka sig att prata med Bingo. När Olivia inte brunstar så a v s k y r hon Bingo. Hon avskyr honom så pass mycket att hon försöker hugga honom i ryggen när han går förbi i stallet. Stackars Bingo han fattar ingenting. Men när hon brunstade, då fattade han PRECIS. Då spenderade han 3 dagar med att galoppera runt i leran i hagen istället för att bara gå. Det gäller ju att visa upp hur fruktansvärt tjusig man är, dränkt i lera i februari…

För första gången sedan jag startade den här bloggen 2010 så har jag inte skrivit något årskrönika. Förra året var, minst sagt, en berg- och dalbana både med hästarna men även privat. Men vet ni, det löser sig. Även om det känns förjävligt stundtals och man undrar hur man överhuvudtaget ska överleva – så löser det sig. Mitt liv har blivit ännu mer ett pussel att få vardagen att gå ihop sedan lillebror kom till världen i december 2018, men jag älskar verkligen mitt liv. Det är tufft ibland att vara själv men jag har fina vänner som (när de inte är höggravida själva <3) ställer upp så mycket de kan. Bingo debuterade med Louise på tävlingsbanorna och Karin och Anders fick vara barnvakt, hehe.

Jag har MYCKET på gång just nu. Jag är riktigt taggad inför 2020 och kan tacka Lisa för den otroliga supporten och möjligheten som hon ger och har gett mig. Det känns fantastiskt att någon tror så mycket på mig som hon gör och är beredd och stötta och pusha mig till att utvecklas – alla borde ha en sådan! I mars ska jag på äventyr, helt själv, till Birmingham.. Mycket på G som sagt och den som lever får se.

Just nu försöker vi i regnet att ladda inför tävlingsstarten 8 mars i Lammhult. Bingo och Louise hade lite stolpe ut sista tävlingen 2019. Bingo började bocka och sparka bakut som en galning plötsligt på en träning, någonting han aldrig har gjort förut. Vi fick tänka baklänges till vad vi hade ändrat egentligen – och kan ni tänka er, det var rakningen! Jag hade rakat fram en ruta på ryggen, som skydd för skav. Men den vill han INTE ha. Den retade honom något fruktansvärt så när jag rakade bort den – ja då slutade han bocka och sparka bakut. Tänk vad enkelt det kan vara ibland när man väl kommer på det?!

Vi laddar ju också självklart inför betäckningssäsongen 2020. Det kommer att vara lite annorlunda i år. Jag vill gärna att Bingo tävlar, vilket jag även tror att många stoägare vill. Men Bingo kan tyvärr inte göra båda sakerna samtidigt, han blir för distraherad. Därför har jag lagt ut en önskan om att OM man vill betäcka med Bingo så måste man ha bokat innan 1 maj. Hittills har Bingo 3 ston som kommer att börja betäckas i maj och med lite tur så tar de sig direkt och Bingo kan ägna resten av säsongen till att tävla. Men är det så att det börjar trilla in fler – ja då blir det betäckningar i sommar som gäller och tävlingen får återupptas i höst.